..på det mesta faktiskt. På mig själv, plugget, praktiker, vuxenlivet.. Allt. Jag har gråtit mer den senaste månaden än vad jag har gjort sammanlagt det senaste året, tårarna går knappt att stoppa. Det är många som frågar hur det är, jag vill skrika ur mig allt, känslor tankar, allt.. Bara svara att "jag är så trött" och bara gråta ut. Istället svarar jag att allt bara är bra och klistrar på ett leende, och ju oftare jag gör det ju sämre mår jag.. Uuh! Jag är så förbannat stressad just nu, funderar på att ringa och prata med kuratorn om en sjukskrivning men det får bli då jag vaknar. Jag är i stugan just nu och det är så påfrestande att försöka hålla masken. Tårarna svider bakom ögonlocken och klumpen i halsen har växt sig så stor att huvudet värker och kroppen vill fortsätta vara formad till en liten boll under täcket.. Jag vill bara slippa stressen, kunna sova normalt och kunna leva, ta en dag i taget och samla energi och kraft inför skolan i höst.. Men jag kan inte..