- HomicidalManiac - It's disgusting what dreams can do to you.

Alla inlägg under januari 2013

Av Ida - 21 januari 2013 16:46

Idag skulle vi ha firat din första födelsedag, jag kan inte sluta gråta. Förlåt min älskade, förlåt <3

Av Ida - 2 januari 2013 23:45

 


Det var sjukt längesedan jag skrev här nu, så det är kanske på tiden att jag gör det.

Dock så skriver jag inte med glada tankar, allt snurrar runt som en karusell i huvudet...


Jag har varit sjukskriven i fyra månader nu, eller är det fem? Jag har faktiskt ingen koll. Det är meningen att jag ska börja plugga nu igen i januari, men jag vet helt ärligt inte om jag kommer att palla det. Jag sjunker längre och längre ner för varje dag som går, jag kan inte längre fokusera på annat än min ångest. För att kunna skriva här så var jag tvungen att ta några glas vin, det hade inte gått annars. Jag har så svårt att få ur mig alla tankar och allt som trycker, det är sån skillnad mot för förr, då var det lättare att prata om mina ångestfulla tankar...


Jag har inte koll på medicinerna längre, jag vet vilka jag ska ta men kommer aldrig ihåg att ta dem eller om jag har tagit dem på rätt dag. Något som tar emot att erkänna till och med för mig själv är att mitt mående har åkt så långt ner i spiralen nu att jag börjat göra illa mig själv igen, jag vet helt ärligt inte om jag vill sluta med det heller. Hur ska jag kunna klara av alla svarta tankar utan det?


Marken under mina fötter började försvinna i sammanband med en sak 2011. Och det jagar mig varje dag... Den 21 januari, den här månaden, så skulle jag ha firat mitt barns 1 års dag. Av många anledningar så blir det tyvärr inte så... Det är så mycket som trycker, trycker sönder min bröstkorg så den snart imploderar. Egentligen vill jag inte skriva ut det här då det är så många som kan läsa det, det är inte alls många som vet om den här händelsen. Dock känner jag ändå att det är lika bra att skriva det nu...


Det går inte en enda dag utan att jag tänker på mitt barn som jag hade kunnat haft vid min sida nu, den största kärleken i livet lever inte, och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Ingenting fungerar som det ska.


Det har hänt några gånger den sista tiden att jag stoppar i mig fler tabletter än det är meningen, bara för att jag ska få sjunka ner i ingenting och glömma. Glömma allt i ett tungt rus... Jag vill skrika, gråta, sparka och slåss, få bort allt som gör ont i mitt liv. Jag vill ha ur mig all skam, all ångest och all panik, men hur?!


Det är år 2013, jag fyller 22 i maj, jag är sambo, har tre katter, har en bonusdotter, egen lägenhet... 3 rum och kök. Allt det här låter så vuxet, men varför känner jag mig då som ett litet övergivet barn? Ett barn som är fattigt på kärlek, instängd i en liten vrå av ångest. Jag vet inte svaret själv. Allra helst skulle jag vilja lägga mig ner, somna, och aldrig vakna igen...



Tidigare månad - Senare månad
Skapa flashcards