Idag så har jag haft dreads i håret i en vecka, men det här blev också dagen då jag plockade ur dem. Min hårbotten är inte alls van vid slit och släng just nu, borstar ju knappt håret förutom på kvällen då jag ska sova. Så efter de dubbelvikta dreadsen så är min hårbotten som ett slagfält. Längtar tills jag vant mig vid dreads på nytt igen.
Så nu är håret iallafall superkrulligt, ser ut som en liten prinsessa :) Jag får se om två vänner springer ett litet ärende åt mig på lördag nere i Gävle, för då kommer jag ha nytt hår nästa vecka igen *förhoppningsfull*.

Urk, hade egentligen inte så mkt att skriva om just nu.
Jo.. Imorn så blir det sovmorgon för mig och en helt ledig dag från skolan. Sov nämligen bara ca 20 minuter inatt (eller imorse, innan väckarklockan ringde) så känner mig helt slut i skallen.. De senaste två veckorna har varit oordnade och konstiga.

Att jag fortfarande sitter vaken, klockan är fyra på morgonen men det finns inte en endaste tanke i skallen på att krypa ner under täcket. Visst, om jag tänker på det så så låter det skönt. Men jag vågar inte lägga mig, antingen försover jag mig och blir kvar hemma (D:) eller så ja, jag vet inte... Lampan har också gått, lampan som jag brukar sova med. Jag måste sova med lite ljus, det funkar inte nu...
Jag tror jag ska dra upp persiennerna lite försiktigt och sakta öppna balkongdörren, behöver röka. Nu! (Eller rättare sagt, jag måste göra något)
Jag har en tanke bak i skallen som spökar runt, den innehåller anledningen till att jag plågar mig själv såhär. Ibland skippar lunchen, sover väldigt dåligt, kan inte somna eller så... Min hjärna väntar på en kollaps, för... Om jag kollapsar eller ser riktigt skit ut så borde ju någon rycka tag i mig? Eller? *skrattar för mig själv*
Ska kila ut en sväng nu... Adios.

Jag kliver ur sängen, sätter mig försiktigt på knä framför väskan och börjar rota fram mina cigg, tar paketet och börjar sakta krypa på alla fyra mot balkongdörren. Jag sträcker mig upp mot fönstret och tar tändaren, öppnar upp dörren och kryper ut. Jag känner kylan mot mina bara knän, frosten river sakta upp det som är orört kvar. Jag sätter mig på balkonggolvet, har ingen ork till att skjuta igen dörren så sjunker ihop på golvet och kurar ihop mig. Då jag orkar ta mig in igen så är kroppen sönderfrusen. Halva paketet cigg är nu upprökt.

Ångesten vrider tag i mig, river ner mina revben med rivjärn.
Att andas är min största prioritet just nu, hur ska jag annars kunna leva?
Tankarna susar runt i ultra speed så dom sluddras ihop
och till sist slutar existera. Om mina tankar slutar med det, slutar jag då också?
Jag vet liksom ingenting längre, jag bara gissar, tror jag tänker.
Men som sagt, jag tänker tills tankarna slutar finnas till, dom bara försvinner.
Vad ska jag gör åt allt det här? Jag vill gömma mig för omvärlden,
gömma mig från mig själv.
Jag vill krypa tätt intill någon, även om det är på flera meters avstånd.
Jag vill kunna flyga iväg upp över molnen och känna solljuset reflekteras
mot mina kinder och min panna. Känna värmen leta sig in i mig igen.
Jag börjar bli rädd för att leva. Då jag inte vet om att jag lever, då går det bra.
Min vän pysslade om mig igår, tvålade in min rygg, mina armar och tvättade mitt hår. Det räddade min dag. Jag vet att jag kan åka till henne, hon finns där.
Jag vill gråta bara jag tänker på det, jag har mina tillflyktsorter. Men det är sällan jag drar mig dit.
Tillflyktsorter? Är det dit jag försvinner om jag vill gömma mig från mig? Eller är det så att det är de enda gångerna jag klarar av mig själv? Jag vet inte, jag vet ingenting.

Ju fler dagar som går här på skolan, så inser jag mer och mer att jag inte kommer klara det här. Det är först i januari som jag fått tid hos kuratorn, för den andra ska sluta. Jag behöver ju prata med någon NU! Fan alltså… Jag sjukanmäler mig allt oftare, har över 33% frånvaro och ja, jag vet inte vad jag ska göra åt allt det här? Det enda jag vill är att ligga och sova. Sova bort allt.
*suckar djupt* ska nog sjukanmäla mig snart igen, fjärde tisdagen i rad nu.. Men jag pallar inte? Så vad ska jag göra åt det? Fortsätta kämpa även fast jag inte har någon kämparglöd?



Jag förstör jämt för andra, jag förstör för mig själv.. Jag vet inte vad det är för fel jag gör, jag hör av mig på fel sätt, jag vet inte om vissa saker och VAD FAAAAAN!!! Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen! JAGH PALLAR INTE DET HÄR!!!! HEÖLVETE!!!  JAGH ÄR FAN BARA EN MÄNNISKA!!!!

Jag vill hitta kärleken.. Allt fler runt om mig hittar den, allt fler blir ett och inte längre två.. Ska jag måsta dras runt med alla gamla förjävliga känslor? Jag vill kunna sluta sakna Rick, jag vill inte tänka på vad han och hon gör.. Jag vill inte heller sitta och tänka på att någon annan har fått Sofi... Jag känner mig så jävla barnslig, varför ska jag hålla på och sakna hela tiden? Varför ska jag vara svartsjuk? Varför vill jag skjuta skallen av mig varje gång jag ens hör talas om dom, nu när dom har andra..? Jag orkar inte så mycket mer, pressen trycker mig ner genom marken och jag vet inte hur jag ska kunna ta mig ur det här. Allt är kaos och uppochner...

Jag bryter ihop för ingenting. Jag vill känna mig älskad men hur ska det gå då jag är rädd för sånt? Jag har blivit kastad i skiten så många gånger att jag bara vill lägga mig och självdö det lilla som är kvar av mitt liv så jag slipper det här eviga slitet för att vara så bra.. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, vad jag ska göra med mitt liv eller om jag någonsin kommer att kunna lita på någon som har med kärlek att göra. Jag vill inte riskera min hälsa genom att bli övergiven igen. Den känslan kommer nog aldrig att släppa mig, det kommer susa runt i mitt huvud och jag kommer känna den ticka inuti min bröstkorg. Den enda lösningen jag har skrämmer mig.. Men om det är det enda som gör att det kanske känns bättre, ska jag då inte välja det?

Isa, vad betyder det då man drömmer att man vaknar, tänder en fimp och samtidigt tänker att man inte bryr sig men att det kommer lukta illa. Och man ligger helt oberörd i sängen? Sen vaknade jag och hade sån panik över att det stank rök i mitt rum, även fast jag inte rökt. Om du kan kolla upp det? (L)




Sen syr jag ett täcke av alla trasiga moln
för att stoppa om dig inatt.
När du somnat så byter jag täcket mot mig själv
och vilar på min hemlighet.

Och ingen vet om att jag ska ge mig till...
En flicka med guldbruna ögon.